Choklad och chefer
Imorse började jag med ett gympass och ett spinningpass och sjukt nöjd över mig själv cyklade jag hem från IKSU, men sen har det bara gått utför. Låt mig presentera mina senaste googlingar: "Uppiggande ord" och "Vad ska jag göra med mitt liv?", vilket ledde till att jag gjorde ett test på hur miserabelt mitt liv är. Har en personlig kris idag där jag känner att jag går heeeeeelt fel utbildning men det finns ingen annan som är bättre så jag kan inget göra. Snön vräker ner och jag vill ha soooool, jag vill äta godis men mitt nya liv säger "ät morötter, det är precis lika gott" (mitt nya liv har fel!!!!!), plus att jag fått världens bästa jobb som konfaledare men måste tacka nej till det för att få nåt annat jobb eftersom konfaledarjobbet tar upp en del av den normala sommarjobbsperioden. Hejdå alla söta konfirmander och ledare! (Ja, det var vid belutet att tacka nej till det som den här tillfälliga depressionen började.)
Frågade Anton vad han tycker vi ska äta till middag. "Du borde äta choklad iallafall".
Så, hur är läget med er!? Bra!? Kul!
