Anton Dahlbäck, Hästbajspojken
Det är söndagkväll, solen lyser, inte ett moln på himlen och det är vindstila. Känner ni? Kan det bli en bättre söndagskväll? Givetvis ska inte grannskapet få njuta av denna fantastiska kväll. För högst upp på "berget" i Blåsmark så startas en trimmer, brum brum brum, ekar det i byn. Det är Dahlbäckspojken som är ute och ska röja lite gräs.
Han startar med ett dike för där är det högst gräs. "Det är ju roligt när det syns att man röjer" tänker Anton. Så han sänker trimmern ner i det höga gräset. Det tar inte många sekunder innan två jättelika hästbajskorvar slungas upp från höggräset. "Tur att jag har skydd för ansiktet" är en tanke som hinner passera Antons hjärna innan bajskorvarna prickar munnen. De mjuka och daggblöta bruna klumparna försöker riktigt pressa sig emellan Antons två läppar. De lyckas inte, utan ger upp sitt försök att ta sig in och faller istället mot marken. De hade alltså lyckats ta sig under ansiktsskyddet och tagit sikte på det ställe i ansiktet där de skulle göra som mest skada.
Aldrig har Anton Dahlbäck bitit ihop så hårt för att försäkra sig om att ingenting passerar varken tänder eller läppar. Han står still en stund, helt mållös, han fäller upp ansiktsskyddet och sedan så spottas det och några ramsor avverkas. Anton tänker "Jaja, nu är väl skadan redan skedd" så han lägger inte av och går in, utan fäller ner skyddet och fortsätter röja. Under timmen som kommer fortsätter det panikartade ihopbitandet samtidigt som Anton inte försöker andas så mycket då det enda han känner är lukten av karma, lukten av hästbajs som smetats ut precis under näsan.
9 Juni 2013, dagen då Anton Dahlbäck blev Hästbajspojken, och kanske ett steg närmare att få vara med Adam Bloméus, Oscar Wallbom och grabbarna.