Klockan är efter 22, så även jag
Tuff, tränad, tjugoett. Äsch vem försöker jag lura, jag är ju faktiskt tjugotvå. Tänkte göra som det var en gång i tiden på "Sikta mot stjärnorna", nämligen dra en snabbgenomgång. Fast av min födelsedag, inte blir det någon sång här inte.
Världens bästa Hanna väckte mig i alla fall på morgonen med paket, frukost på säng och sång. I omvänd ordning om jag ska vara ärlig. Har inga bilder på det då jag "sov" när hon kom in. Hade fått klara direktiv på kvällen hur jag skulle bete mig på morgonen.
När jag käkat upp frukosten så fick jag min andra födelsedagspresent för dagen. Jag riktar ett speciellt tack till Adam Carlsson, det hängivna Sharks-fanet. Som ni ser så är jag, ett år senare, fortfarande vinnaren av oss två. Hur gick det ifjol? Kolla den här artikeln.
Efter en fin uppvaktning så var det dags att plugga, det är ju tenta på torsdag. En födelsedagspresent jag faktiskt hade klarat mig utan.
Inte så fager på den tidigare bilden kanske. Tur att Instagram finns så man kan slipa till alla skavanker.
Efter plugget var det dags för födelsedagsmiddag, plankstek. Måste säga att det är lite småknepigt att ta ut dessa plankor utan att mosa potatismoset med grillvantarna. "Utan att mosa potatismoset", poetsikt på något sätt. Jag och Birro, jag och Birro.
Avslutningsvis så kom "vänner" på besök och fika. För lets face it, ingen kommer för att gratulera, man vill bara ha fika. Hanna hade gjort tårtan som bjöds, men jag skulle minsann skriva hade jag bestämt mig för. Och jag måste säga, han är alltför charmig den där Anton Dahlbäck.