En uppsats om kvällen med Zlatan

 
Där satt jag på metrostationen och väntade på Hanna. Vi hade bestämt på eftermiddagen att vi skulle åka tillsammans ut till Anderlecht för att förhoppningsvis få en glimt av Zlatan på något sätt. När jag sitter där och väntar så inser jag att Hanna sitter på fel tunnelbana.
 
"Typsikt, nu missar vi när spelarbussen kommer till stadion..." tänkte jag för mig själv innan jag ringde och berättade för Hanna att hon var på fel tunnelbana.
 
Svaret jag fick var oväntat.
 
"Men skit! Men du, kan du ta ut pengar åt mig?"
 
"Till vadå?" undrade jag
.
"Men om det finns kvar några biljetter så kanske vi kan köpa där."
 
I mina öron var det där så otroligt naivt. Vad tror hon? Ett storlag i europa kommer på besök och du tror att det finns kvar biljetter?! Jaja, jag hade inget att förlora så jag tog ut pengar till oss båda. Efter det så kommer Hanna fram till stationen och vi åker vidare tillsammans till Anderlecht.
 
Väl framme så  följde vi strömmen av människor som vallfärdade till stadion. När vi kom fram så möttes vi av flera tusen människor som stod och köpe en burgare eller en öl. Alla med biljetter. Så, flera tusen människor står utanför stadion, matchen börjar på en timme, oddsen var inte direkt för oss när vi kom dit. De blev ännu mindre när man gick till biljettluckor där det stod:
 
"For saftey reasons is it not possible to buy tickets to tonights game against PSG."
 
Jag hade gett upp. Inte Hanna. Men hennes förslag på hur vi skulle ta oss in övertygade mig inte heller direkt.
 
"Vi kan gå till dom där vakterna och säga att vi har två kompisar som har blijetter men som är sjuka så vi skulle ta deras platser. Men deras biljetter är hemma hos dom."
 
Eller
 
"Vi kan gå fram till dom där vakterna och leka att vi är ensamma och göra puppy eyes, då släpper dom nog in oss."
 
Som kille har inget av det där fungerat tidigare. Speciellt inte puppy eyesen. Det bara fungerar inte. Och allra minst på vakter in till en Champions League-match.  Så vi gick runt stadion och kollade om vi kunde se en spelarbuss och om det fanns någonstans vi kunde köpa biljetter. Överallt sa vakterna "It is sold out." eller "No tickets, no no." Det var kört. Men vi fick en glimt av spelarbussen. Den var parkerad utan en människa i den. Vi gick runt och tittade på de lyckliga människorna som viftade med sina biljetter och tog sig in på arenan. Så nära att få se Zlatan, men så otroligt långt borta. Kvällen var ett fjasko.
 
Jag tittade på klockan och såg att matchen var igång. Jag var uppgiven, jag ville hem, men Hanna var fortfarande naiv. Då när vi gick där så kom det en en mystisk man fram emot oss från ett hörn på en gränd.
 
"Wanna buy tickets, tickets?"
 
Jag svarade inte, jag stod helt stum. "Händer det här på riktigt" tänkte jag "Aldrig i livet att jag gör affärer med en så skum snubbe, vi drar hem." Då hör jag från den naiva flickan bredvid mig säga:
 
"Yes. You have tickets? We have cash."
 
Den mystiska mannen stannar upp och säger "Follow me please."
 
Vi följer mannen. Hanna stannar upp och hennes förnuft verkar ha kommit ifatt henne och en rädsla smyger sig in i henne.
 
"Anton ska vi verkligen göra det här? Han verkar så mysko, vi kommer bli dödade!"
 
Jag har däremot fått blodad tand, jag har en chans att få se Zlatan.
 
"Äh kom nu!"
 
Mannen ger Hanna en biljett och säger att hon ska gå in och kolla om våra biljetter är ok, medan jag står kvar utanför med mannen och har pengarna. Vi går med på det. Hanna går in i arenan och jag står kvar där själv med den mystiska mannen. Jag ringer Hanna för att kolla om det funkar bra och jag får en tumme upp av henne.
 
"It seems to be ok." är mitt svar till mannen.
 
"Walk with me. I dont like doing business here, I am afraid of the police you know."
 
Jag går med mannen samtidigt som jag lämnar över betalningen. För att sedan springa in i arenan och möta upp Hanna. Så klart är våra biljetter fake och våra sittplatser finns inte på arenan, men eftersom matchen är igång så blir allt lite kaosartat och vakterna pekar på två platser vi kan ta.
 
"Puh, vilken tur att de inte kollade biljtterna mer noggrant" tänker jag och börjar gå till platserna.
 
Då exploderar en del av arenen "Ibra, Ibra, Ibra!" ekar. Innan vi har hunnit sätta oss så gör mannen sitt andra mål och samma bortasektion skriker halsen av sig.
 
Sedan kommer vi till det tredje. En kanon från 30 meter, rakt upp i krysset. Bortasektionen jublar som aldrig förr. Men vad är det vi ser, alla lilaklädda Anderlechtfans ställer sig upp och  apploderar, skakar på handen och visar med ansiktet att det där var ett sjukt snyggt mål. Vi har alltså varit på arenan i 20 minuter.
 
Cavani gör ett innan Zlatan avslutar med sitt fjärde för dagen. Samma proedur. Hyllas den som hyllas bör, och gör det ordentligt.
 
Då ska Hanna hyllas, utan hennes naiva och korkade förslag och gärningar hade jag aldrig fått uppleva en av mina största drömmar. Och Zlatan ska hyllas förstås, men han ska alltid hyllas.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

  • Gunvor Linnea säger:

    Det är kvinnan bakom allt.Kramar till er båda.

    2013-10-24 | 15:25:22

Kommentera inlägget här: