Jag vill se ut som du, lukta som du, duuuu
Där sitter jag och Hanna, mittemot varandra vid matbordet. På tallriken finns en salig blandning av avkoado, ägg, sallad, tonfisk och jordnötter. Maten ser inte lika bra ut som den faktiskt smakade. Det har börjat skymma, en lampa i köket förser oss med ljus. I andra hörnet av köket sitter Paul och spelar Heros på sin dator.
Jag och Hanna sitter tysta och det enda som hörs är hur dessa monster slåss på en avägsen dator tillsammans med Pauls klagan om "hur fan kan den hjälten få göra två omgångar." En vanlig middag så att säga.
Plötsligt tittar Hanna upp och slutar äta, hon bryter tystnaden.
"Anton, har du sett min deo?"
Jag avslutar min tugga, det tog ett tag för det var en stor tugga.
"Va? Eh, nej." (petar ut lite sallad som fastnat i mellan två tänder)
"Nähä, för jag hittar den inte. Så jag tog din deo imorse."
Hanna tar en tugga till som att ingenting hade hänt.
I min skalle så gick tankegångarna ungefär så här:
"DU GJORDE VAD?!?! TOG DU MIN DEO?!!! DET ÄR JU EN KILLDEO!!!!"
Men eftersom jag är så lugn, cool och otroligt socialt begåvad så var det jag sa något i stil med:
"Va? VA?! VAAAAA?!?!?!?! DU GJORDE VAAAAAD?!?!?!?!?!?!?!?!?! ÄR DU SÅ URBOTAT KORKAD?!?! DET ÄR JU FÖR FRINDENS EN KILLDEO!!!!!! KILLDEO BETYDER DEODORANT FÖR K.I.L.L.A.R.!!!!!!!"
Hanna verkar inte ens berörd av det jag har sagt, så jag upprepade det jag sa en gång till.
"DET ÄR JU FÖR FRINDENS EN KILLDEO!!!!!! KILLDEO BETYDER DEODORANT FÖR K.I.L.L.A.R.!!!!!!! KILLAR, VI SOM HAR SNOPP!!!"
Hanna tuggar lugnt ut en av sina babytuggor och ger mig men-lilla-vän-blicken.
"Men man vill ju inte lukta svett."
Charmant dam det där. Funderar på att låna hennes läppstift imorgon eftersom mitt är borta...