Och hur tänkte du där?
OnePiecen var alldeles för stor för att få följa med i resväskan när vi flyttade, och eftersom det är den jag använder hemma i soffan när jag inte orkar ha tighta obehagliga jeans (säg, söndagar som ett exempel) har jag inga myskläder i det här landet. Ibland brukar jag ta på mig Antons mjukisbyxor, men eftersom det är hans så förstår ni ju att de ibland är upptagna. SÅ, jag tänkte köpa mig ett par mjukisar. Det tyckte Anton var onödigt slöseri med pengar. Det tycker han om ganska mycket jag vill köpa och jag brukar inte lyssna på det, men den här gången lyckades han övertala mig.
"Du kan ju låna mina."
"Ja, det är bra. Men när du har dem är det ju bra om jag har ett par egna."
"Men jag har många!"
Så idag när jag var på mjukisbyxehumör och Anton satt i soffan med sina på sig, frågade jag vart hans andra mjukisbyxor var...
"Men de är ju i Sverige."
I Sverige!??!?!?!? Alltså ni är på min sida här va, han är rätt korkad!?
