Alltså. Först och främst har vi skrivit kontrakt med mäklaren idag om vår nya lägenhet i Sablon! JIIIPPII! Sen åkte jag och några au pairer ut till Erasme där man får provsmaka
hur mycket praliner som helst, la på mig ungefär tolv kilo och var inte hungrig på "lunch" förrän 15.30...
Till saken. En av au pairerna (ursäkta för stavning och böjning på det där omöjliga ordet.) började prata med mig om blodgivning. Hon ville göra det och vi funderade om man kan göra det här, hur mycket man ger varje gång, om man vet vilken blodgrupp man har osv osv. Dagen fortsatte, Anton kom hem, vi gick till Drug Opera för att äta middag och han berättar om sin första skoldag. "
Jag signade upp mig för blodgivning, haha." Man fick tydligen välja lite saker man var sugen på och istället för opera eller balett tyckte han att blodgivning lät som en bra grej. Det var ju fint. Jag nämde det komiska i att vi pratat om det IDAG, det är ju inte ett ämne som kommer upp jätteofta faktiskt. Sen njöt vi av maten och gick hem. Eller jag gick hem, Anton har nån kick off med skolan.
Så.. vad gör man ensam en fredagskväll? Man tittar på Desperate Housewives. TROR NI INTE ATT AVSNITTET JAG SLÅR IGÅNG HANDLAR OM BLODGIVNING!?!????
Kära läsare..... Vad tror ni att världen vill berätta för mig? Borde jag akut-ge blod? Har jag en inre blödning som är omöjlig att upptäcka om jag inte går till doktorn och ber hen kolla upp det? Är jag en vampyr? Ojoj.. så många frågor.
