prinsessanochapan.blogg.se

Vi firade alltså in det nya året i romantiska, underbara Paris. 15 personer i fyra hotellrum. Resan var sådär som man kan tänka sig att en Parisresa är; härliga frukostar, ett eiffeltorn, onda fötter, små härliga caféer, möten med fransk servicepersonal som undrar varför man inte kan franska, stora mäktiga kyrkor.... Ni fattar grejen. Men det finns två saker som stack ut lite extra som jag kanske aldrig kommer glömma.

Den första hände dag ett. Största delen av sällskapet åker till Disneyland men vi är fem personer som tycker att Monalisa är ett måste att se om man är i Paris, så vi börjar vandra mot Louvren. Vi kommer fram och vill nästan gråta när vi ser kön som avslutas med en skylt som berättar för oss att det därifrån är minst 2 timmar och 30 minuters väntetid. Vi har en ganska lång överläggning om det är värt det eller inte men kommer till slut fram till att vi kör. Vi ställer oss i kön och direkt kommer en vakt fram till oss och börjar prata franska. Vi berättar att vi bara kan engelska och vakten pekar på David som helgen till ära hoppar på kryckor och säger åt oss att gå förbi hela långa kön och gå raka vägen in, handikappvägen. Aldrig förr har mina steg varit så lätta! ;)

Speciell händelse nummer två skedde bara någon minut efter tolvslaget. Vi var några som gick riktigt nära eiffeltornet för att fira in 2014, vi och flera flera tusen andra! Plötsligt börjar det lukta konstigt,  vi börjar nysa och tårar sprutar som aldrig förr. Marcus skriker "gaaaaas!!" och vi springer därifrån. Efter ett tag stannar vi och märker att vi nu är fyra personer istället för fem. Det hela fick såklart ett lyckligt slut, men det är inte varje dag man hamnar mitt i en tårgasbomb och tappar bort en vän i nyårsvimlet i Paris.

Sååå, nog med text där kanske. Bjuder på lite bilder! ;)