prinsessanochapan.blogg.se

 

 

Första fredagen i Belgien, eller Lundi som man säger här.

Vad skulle vi göra? Vad gör man ens i Belgien?

Sverige spelar VM-kvalmatch mot Irland ikväll, det visste vi. Och sicken tur att vi sett en irlänsk sportbar några dagar tidigare. Gå på Allstar i Sverige och se en match har man ju gjort med lyckade resultat. Så vi la ihop ett och ett och gick glatt iväg dit för att ta en köttbit och njuta av fotboll.

Det var vi ensamma om. När vi kom fram var sportbaren förvisso full, men man kunde inte äta någonstans. Det fanns helt enkelt inte plats för att äta. Hur kunde vi veta bättre? I Sverige kan man ju sitta ner lugnt och äta samt se på en match på tv. Men nu kom vi till en soprtbar full med irländare, engelsmän och belgare, alla hade sin match och sitt hörn av lokalen. Det var smockat.

 

Fort drog vi på Pizza Hut för att få i oss lite mat innan matchen började.

Ingen höjdare, men mat var det.

 

När vi väl kom tillbaka till sportbaren så fick vi tränga oss fram till en trappa, längst in i lokalen, där vi kunde stå i för att kunna se matchen. Att trycka sig fram mellan halvfulla engelska män som har lite för stort midjemått i en varm lokal, så att det lätt kan bildas mörka fläckar under armarna brukar vara äckligt. Det var det inte, och nu i efterhand vill jag bara ge dom en kram och säga "tack för att du finns."

 

För under hela matchen så sjunger dessa britter sånger.

När Irland gör 1-0 så expoderar baren! Sånger sjungs till höger och till vänster.

Sedan gör England mål på Moldavien och baren exploderar på nytt!

Belgien gör 1-0 i sin match och lokalen exploderar, brinner upp och exploderar igen.

Sverige gör 1-1 och det blir knäppt tyst.

Utom fyra personer som skriker "Heja." och klappar händerna. Der var vi.

Aldrig har jag känt mig så ynklig.

 

Sverige gör 2-1 och vi gör ett försök till att utmana irländarnas sånger, vi misslyckas totalt. Men glada i hågen går vi ut från baren med handen knuten i fickan, vi hade ju trots allt vunnit. Ute på gatan stöter vi på ett annat slags firande. Belgien hade vunnit med 2-0 mot Skottland, och det hade både exploderat i baren och utanför. I baren på grund av alla vrål och utanför av, vad vi trodde, små smällare. Så fel vi hade...

 

Där ute var gatan fylld med belgare som hade bengaliska eldar, det var fest. Där stod vi med handen knuten i fickan. Om jag kände mig ynklig vid firande av målen på baren så var det inget av vad jag kände nu. Där stod jag som ett fån, tog upp mobilen och fotade deras fest och drömde mig bort att kunna fira så som dom där tjocka engelsmännen eller belgarna. Jag behövde en kram.