Om Hanna
HANNA OM HANNA
Jag älskar sol och värme och ändå bor jag här i norra Sverige. Varför? För att jag är väldigt väldigt kär. Och för att jag vill vara nära min fina familj och mina vänner. Mamma måste ju kunna sköta mina små prinsar och prinsessor som jag ska föda fram här framöver! Förutom sol, värme och Anton älskar jag godis och allt onyttigt som finns i denna värld. Det sistnämnda har lett till att jag startat ”mitt nya liv” ungefär varje måndag de senaste åren. Oftast håller det i ca en dag, jag har alltså väldigt dålig självdisciplin.
Politik, historia, samhällskunskap, geografi och sånahär saker som räknas som allmänbildning och även gör att man är bra på Trivial Pursuit har aldrig intresserat mig. Därför kan jag säkert framstå som trög eller dum ibland. Det gör mig dock inte allt för mycket, man kan ju inte vara bäst på allt ;) hehehe.....
Drömmen vore att leva i LA som Hollywoodfru eller nåt (med Anton såklart, ingen gubbe!) Där skulle jag bo i vårt gigantiska hus, på dagarna skulle jag träna med min personliga tränare, ordna med massa välgörenhetsfester i min stora trädgård och lära mig att laga mat! Och ha löshår, höga klackar och supersnygga kläder. Nu delar inte Anton min dröm, och som tur är är jag faktiskt villig att ge upp den för något som passar oss båda. Ett stort hus i en by nära familj och vänner där våra barn kan springa och leka med sina kompisar (som såklart är våra kompisars barn som bor i husen bredvid;)) Och innan dess blir det såklart ett hejdundrandes bröllop, men det är framtiden det. Nutida Hanna får ni läsa mer om i bloggen!
ANTON OM HANNA
Hanna, världens bästa tjej. Smöriga första ord, jag vet. Hon är den enda tjejen som jag vet som kan sitta och se fotbollsmatcher där inte Sverige spelar eller att det är en viktig final, utan att tycka det är tråkigt. Men det är inte bara därför hon är så otroligt bra. Ibland kan jag nästan tro att hon har tagit nå knark som gör att man skrattar och ler jämt. Bra knark i så fall. Men det finns några guldkorn hos Hanna som bara är ännu mer fantastiska än att hon är glad, rolig, snäll och såna saker, saker som gör henne till Hanna. Här kommer tre av dessa oändligt många guldkorn.
1) Att se en film med Hanna är lite som att se film med en blind. Att känna igen ansikten går tydligen inte. Så man måste sitta och förklara för henne vem det är som gör något och varför. Det är alltid lika roligt efter ett biobesök att kolla hur Hanna har uppfattat en film. För under biobesöken vägrar jag då i alla fall sitta och förklara.
2) En annan sak som är så fantastisk med Hanna är att hon under vårt första år som sambos inte trodde att jag hade märkt att hon alltid tar den kakan som ser godare ut, den köttbiten som ser godare ut, den mackan som ser godare ut, osv. Så när jag kommenterade det blev hon högröd i ansiktet. Så ett tips om ni fikar eller äter med Hanna, se till att välja först, för hon har inte slutat upp med denna vana.
3) Min tredje och sista grej som jag tycker verkligen är signifikativt för Hanna, är att hennes mobil alltid, ALLTID är borta. Vi klev in i lägenheten i Umeå för någon dag sedan efter en sommar i Piteå, trots att hon smsat i trappuppgången var mobilen försvunnen när vi klivit in i lägenheten. Vart var den då? Bland hennes scrappbookingsaker i en hylla i tv-rummet. Helt otroligt.