Superbowl-tbt

 
Idag tänker jag göra en #tbt här på bloggen, det får man va? För ungefär ett år sedan bestämde jag och Anton oss för att starta en ny tradition, läs hur lyckad den blev här!! På natten mot måndag är det åter igen dags för Superbowl, och våran älskade lägenhet som var perfekt för att slänga ut ett gäng madrasser på golvet, skräpa ner som bara den, smutsa ner omänskligt mycket disk (diskmaskin, vi älskade dig) och bara vara massa folk i hela tiden bor vi inte längre i!!! Men visst får traditioner ta pauser? Nästa år vänner, då ska vi ha ett riktigt boende och ta upp traditionen igen. Håll ut!!!! 

We will always love you, San Fransisco 49ers.

Den fina gäst man är

 
Idag satt jag och Sofia och åt middag, som man gör. Mitt i allt blev jag tvungen att gapskratta lite åt situtionen. Där sitter hon, så fint med sin perfekta portion, kniv och gaffel i rätt hand och allt det där man SKA göra. Hade en tallrik osv.. Och där sitter jag, med fötterna på stolen, en enda gaffel och äter ur en plastlåda!! Vad är jag för gäst ens!??!? Jag måste lära mig lite hyfs. 
 
 
OBS nr1: Sofia erbjöd mig mat, bara så ni vet. 
OBS nr2: Det är ändå ett bra betyg att jag är sådär ohyfsad, så gör jag bara när jag känner mig som hemma. Om man nu ska hitta nåt positivt med det hela.......

Livet på sofforna

 
Hello my friends, nu har jag köpt en ny dator och är tillbaka i den här cybervärlden igen. I den världen är allt som vanligt ser jag, folk lägger upp bilder på mat och träningsskor på Instagram och skriver om hockey på Facebook. Och Aftonbladet skriver om hur man ska få platt mage på sju dagar. Perfekt. I den verkliga världen är dock inte allt som vanligt. Jag sover på mina vänners soffor och Anton bor i Bryssel. Men var lugna, vi har inte gjort slut även om det låter så! Det finns en lång och ointressant förklaring till det hela som jag lovar att dra om någon jättegärna vill det, annars hoppar vi raskt till betygsättningen av soffvärdar som jag utlovat. Än så länge har jag hunnit med två stycken.
 
Jessica: Skön soffa. Stundtals lite varmt på toan när man skulle sminka sig. Gav mig lösenordet till sin dator. Lät mig prova hennes nya locktång. Mycket nära till grupparbetslokalen (alla i gruppen bodde i samma hus). Nära till busshållsplats i kylan. 5/5 soffor. 
 
Sofia: Otroligt nära till IKSU. Blev inte arg när det luktade ärtsoppa i hela lägenheten. Bjuder på te på kvällarna. Skön BÄDDsoffa (uppgradering där). Har mig som tavla i köket, stort plus. Bra kvällsunderhållning i form av One Tree Hill på TVn. 5/5 soffor. 


 

Etiopiska kökets för- och nackdelar

 
-Ska vi käka på restaurang?
 
- Klart vi ska! Vad är du sugen på?
 
- Men typ Etiopiskt, jag har fått tips om en jättebra restaurang.
 
- Perfekt, kul att prova på ett nytt "kök".
 

Och mat fick vi. Bönor, ärtor, linser, starka såser, olika röror i massor.
Grymt gott!
 
Men jag har nog aldrig varit så glad att vi har en toa på rummet.

Batmanmunnen, ni ser den också va?

Anton har en Batmantröja. Jag har precis exakt alldeles nyss fattat att batmanmärket faktiskt är en bild på en fladdermus!!! Att det är den svarta saken i mitten som är grejen och inte det gula runt omkring. Jag har alltid trott att märket ska föreställa en öppen mun med nåt typ av dubbelt gomsegel där uppe och konstiga tänder/tunga där nere... Rätt fult alltså. Anton säger att jag är "liiite dum i huvet" på ett väldigt dömande sätt nu. Det är jag väl inte? Visst ser ni också munnen?? 
 


Ännu ett år, inga gråa hår. Tack Wella color touch.

Jag älskar att fylla år. Det finns de som hatar det, de som inte vill fira det... "Vad är det att fira!?", det är så jobbigt att vara i centrum osv osv. KLART NI SKA FIRA MIG säger jag!! Det är ju jättekul att jag finns!! ;) Anton är väl medveten om min kärlek till denna underbara dag så jag fick såklart vakna till sång. Han, Hanna och Paul kom in på led och sjöng för mig och som om inte det var nog hade de med sig en tårta med disneyprinsessor på som vi högg in i med var sin sked!! Lite senare var det dags för riktig frukost, Anton fortsätter att leverera genom att bjuda mig på underbara Le Pain Quotidien. MMMMMMMMMmm..

Sen ska pojken plugga men det hela är ju så genomtänkt med att Hanna följde med oss från Paris och är ett underbart sällskap under dagen!! När det blir dags för middag ansluter Anton, Paul och Izabelle och vi går på en fantastisk restaurang nedanför oss som visar sig vara den bästa hittills under hela vår vistelse här i Bryssel. Middagen avslutas med efterrätt, Hanna får en flamberad äppelpaj och utbrister "Det här är det coolaste jag varit med om!!! .......jag vet inte om det är sorgligt eller trevligt." Jag tyckte det hela var mycket trevligt och somnade gott senare på kvällen. 
 


Med kommande bild vill jag visa två saker. Nummer ett: Ett av föremålen i det emergency kit jag fick i present av Anton. Han vet precis vad jag behöver (med andra ord det  han själv är less på att låna ut); hörlurar, lypsyl, iphoneladdare och deo. Nummer två: Mina ögonrynkor, visst ser ni dem!??!?!?

 
 

Så grät vi alla vid Eiffeltornet

Bonjour! Om ni undrar hur mitt 2014 började kan jag meddela att jag startade det hela med att äta en tartare till frukost på en härlig fransk restaurang, det känns som att jag har ett fint år framför mig! ;) Och det kändes som ett uppsving från 2013 som avslutades med en krossad dator och en stulen identitet!

Vi firade alltså in det nya året i romantiska, underbara Paris. 15 personer i fyra hotellrum. Resan var sådär som man kan tänka sig att en Parisresa är; härliga frukostar, ett eiffeltorn, onda fötter, små härliga caféer, möten med fransk servicepersonal som undrar varför man inte kan franska, stora mäktiga kyrkor.... Ni fattar grejen. Men det finns två saker som stack ut lite extra som jag kanske aldrig kommer glömma.

Den första hände dag ett. Största delen av sällskapet åker till Disneyland men vi är fem personer som tycker att Monalisa är ett måste att se om man är i Paris, så vi börjar vandra mot Louvren. Vi kommer fram och vill nästan gråta när vi ser kön som avslutas med en skylt som berättar för oss att det därifrån är minst 2 timmar och 30 minuters väntetid. Vi har en ganska lång överläggning om det är värt det eller inte men kommer till slut fram till att vi kör. Vi ställer oss i kön och direkt kommer en vakt fram till oss och börjar prata franska. Vi berättar att vi bara kan engelska och vakten pekar på David som helgen till ära hoppar på kryckor och säger åt oss att gå förbi hela långa kön och gå raka vägen in, handikappvägen. Aldrig förr har mina steg varit så lätta! ;)

Speciell händelse nummer två skedde bara någon minut efter tolvslaget. Vi var några som gick riktigt nära eiffeltornet för att fira in 2014, vi och flera flera tusen andra! Plötsligt börjar det lukta konstigt,  vi börjar nysa och tårar sprutar som aldrig förr. Marcus skriker "gaaaaas!!" och vi springer därifrån. Efter ett tag stannar vi och märker att vi nu är fyra personer istället för fem. Det hela fick såklart ett lyckligt slut, men det är inte varje dag man hamnar mitt i en tårgasbomb och tappar bort en vän i nyårsvimlet i Paris.

Sååå, nog med text där kanske. Bjuder på lite bilder! ;)




Bästa guiderna på Louvren var mycket nöjda över att det fanns en guide på ett Nintendospel. Vi andra var mycket nöjda över att guiderna är långa och hade härliga mössor på sig, omöjliga att tappa bort som ni ser nedan!





 









BONNE ANNÉE HÖRRNI!!!!!