prinsessanochapan.blogg.se

Oj. oj. oj. hörrni. Nu har i surfat upp internetet här på Rue Des Eperonniers.... Tur att vi flyttar om en vecka då, för det här går verkligen otroligt segt! Vad beroende man är av det där.... Pinsamt. Men jag blir ju bara så sjukt less när det hackar mitt när Maria Montazami ska säga nåt klokt eller när George ska sjunga sig in i mitt hjärta i IDOL! 

Förutom att se Idol och Hollywoodfruar så jobbar jag för fullt på Svenska Kyrkan, är redan inne på min tredje vecka (kom vi inte nyss!?!?) Jag har det iallafall väldigt bra där, underbara jobbarkompisar och en massa härliga barn som sjunger och äter och leker och gosar. Det är ju inte precis så att barnsuget blir mindre när man jobbar på det här stället!! Meeeen först hade jag tänkt resa jorden runt och gifta mig. Det är planen, vet inte vad Anton säger om den men han har ju inte ens friat så han har inget att säga till om faktiskt ;) 

Om ni undrar vad vi har för väder kan jag säga att vi idag haft 23 grader. Hörde att ni fått snö hemma i Piteå? Kul. 

Klart slut.

 

Alltså. Först och främst har vi skrivit kontrakt med mäklaren idag om vår nya lägenhet i Sablon! JIIIPPII! Sen åkte jag och några au pairer ut till Erasme där man får provsmaka hur mycket praliner som helst, la på mig ungefär tolv kilo och var inte hungrig på "lunch" förrän 15.30... 

Till saken. En av au pairerna (ursäkta för stavning och böjning på det där omöjliga ordet.) började prata med mig om blodgivning. Hon ville göra det och vi funderade om man kan göra det här, hur mycket man ger varje gång, om man vet vilken blodgrupp man har osv osv. Dagen fortsatte, Anton kom hem, vi gick till Drug Opera för att äta middag och han berättar om sin första skoldag. "Jag signade upp mig för blodgivning, haha." Man fick tydligen välja lite saker man var sugen på och istället för opera eller balett tyckte han att blodgivning lät som en bra grej. Det var ju fint. Jag nämde det komiska i att vi pratat om det IDAG, det är ju inte ett ämne som kommer upp jätteofta faktiskt. Sen njöt vi av maten och gick hem. Eller jag gick hem, Anton har nån kick off med skolan.

Så.. vad gör man ensam en fredagskväll? Man tittar på Desperate Housewives. TROR NI INTE ATT AVSNITTET JAG SLÅR IGÅNG HANDLAR OM BLODGIVNING!?!???? 

Kära läsare..... Vad tror ni att världen vill berätta för mig? Borde jag akut-ge blod? Har jag en inre blödning som är omöjlig att upptäcka om jag inte går till doktorn och ber hen kolla upp det? Är jag en vampyr? Ojoj.. så många frågor.

 

Igår så gick jag och Hanna på stan. Paul och Daniel var också med men vi splitta på oss rätt fort då jag och Hanna var mycket mer långsamma i butikerna. Eller, tja, ska jag vara ärlig så var det damen som tog mest tid på sig. Jag ville ha smakråd av Hanna som var inne i en provhytt just då. Så jag tänkte att jag i alla fall kunde vänta på henne då de andra killarna redan dragit. Men när jag stått där i ca 30 min utanför provhyttarna som en idiot, utan att få svar på mobilen så sket även jag i att stanna kvar i butiken. Jag gick därifrån. Men vände efter ett tag då jag inte kunde lämna henne ensam. Hur skulle hon hitta hem?

 

Jag och fröken möttes upp och jag fick snabba smakråd och hon försvann i provhyttarna. Det borde finnas klockor i provhyttar. Eller åtminstone en maxtid som man får vara där? Förstår inte vad som tar sån tid? Man ska ta på sig ett plagg, ser om det är i rätt stolek, sen hänger man tillbaka det för att det är för dyrt. Så fungerar shopping. Inte för tjejer bevisligen, de har någon slags ritual som tar tusenmiljoner år att få klar. Men jag väntade snällt utanför.

 

Hur som helst, sen när Hanna väl hittat ett plagg hon ville ha så visade hon mig det. Jag kollade på prislappen, gömde undan mitt sunda förnuft som skulle stoppat köpet, och för en gångs skull så var jag snäll och sa "köp den, den är du värd!" Som hon sken upp, glad hela dagen.

På kvällen var hon också upprymd över den där tröjan och Hanna tyckte att det var så fint sagt att hon var värd den. Jag log snällt och frågade vad jag var värd?

 

"Chips"

 

 Jag är fortfarande helt mållös efter det svaret. Trodde ändå att jag var värd mer. Men tji fick jag. Det är ju inte så att i en hel dag har jag stått som en idiot utanför provhyttar, där jag alltid varit ivägen. "Pardon" är ett ord som jag nu reagerar instinktivt på. Men visst, chips är också bra.

 

Jag älskar att vara ihop.

 

 

Idag har jag varit ut på mitt första stora äventyr här nere! Alltså det är klart att små promenader hit och dit är äventyr också... Men idag har jag åkt metro helt ensam!!! Det gick rätt bra till en början, jag hittade snabbt mitt tåg och hoppade på, åkte förbi några stationer och hoppade sen av på Gare Central. Guldstjärna till mig! SEN skulle jag ju då ta mig upp till markhöjd igen och det var här jag stötte på problem. Höger vänster framåt bakåt hit och dit och hej och hå. Gjorde mitt bästa för att inte se ut som en vilsen turist som är ett perfekt rånarobjekt... Tror jag lyckades med den biten ändå, men inom mig kände jag mig som världens bästa rånarobjekt! Hade nån sagt "följ med här, jag hittar upp" hade jag inte tvekat en sekund! Jag hade kramat hjälten och hen hade kunnat råna mig på plats. 

Till slut kom jag iallfall ut, på en helt annan plats än jag hade tänkt mig... Att jag såg himlen gav ändå en lite härligare frihetskänsla än minuten innan, men att jag INTE såg Grand Place bidrog till en liiiite för stor frihetskänsla! Jag grävde fram lite positiv energi från gårdagens vilsegång när stället jag skulle till plötsligt bara var framför näsan på mig och höll humöret uppe på det viset. Hoppades att samma sak skulle ske ikväll. Lägenheten hoppade tyvärr inte upp framför mina ögon men efter en stunds vandrande såg jag tornet som alltid leder mig hem. Älskade torn, hur ska jag klara mig utan dig!?!?!??!

Tiden flyger fram här nere. Våra munnar är nu oftast stängda, blicken är framåt istället för uppåt, mobilkameran åker inte fram lika ofta och jag vet vilken choklad jag gillar bäst på Leonidas. Bryssel känns mer som hemma, och sånt gillar jag! Men det finns en sak som inte riktigt är lika positivt med att oktober närmar sig.... Vi har ju inget hem då!! 

Ganska stor del av vår lediga tid spenderas med datorn i knät och nån lägenhetsida uppe. Nu vill jag berätta om en sak som stör mig här. FOLK SOM INTE ENS KAN STÄDA SINA LÄGENHETER INNAN DE TAR KOOOOOORT!!!!!!!!

Hej, här är vi!! Vi hittade en comic book-mässa som vi gick in på igår och förutom att träffa Tintin och lite andra filurer fick vi se en "show" som får Skeppets barnshow att framstå som rena Broadwaymusikalen och vi hittade även en man som ritade av folk. Han var ju inte helt ute och cyklade iallafall, Antons ärr i pannan är ju med och så. Vad tycker ni? ;) 

Det fanns även ett stort rum där massor med duktiga serietecknare satt på rad och ritade. Det här väckte ett ritarsug i mig och imorgon ska jag leta reda på en papper och pennor-affär och köpa mig ett block. Förutom att bli smal tänker jag att jag kan bli bra på att rita här nere! 

MVH Hanna Långström, 47 år gammal. Ihop med Anton Dahlbäck, 22 år med stort hår.

 

Om ni undrar så tar vi det inte baaaaaara lugnt här borta. Igår hade vi till exempel fullt upp med att boka hotell i Paris över nyår! Bara så ni inte tror att vi har det för bra och inte gör nåt. 

(DET VAR SÅ LÄNGESEN JAG BLOGGADE ATT JAG INTE HITTAR APANBILDEN PPÅ BLOGGEN)

(TÄNK ATT DET ÄR EN APA HÄR!)

 

På tredje dagen igen uppstånden från bloggdödsriket.. Nä men nu när vi varit här i tre dager (jag vet att vi kom i söndags, men det var ju på natten typ så det räknas inte), tänkte jag att det var dags för en lite lista. Antons top tre och såklart bott (?) tre med Belgien och Bryssel,

 

Vi kan börja med top tre eftersom det är toppen.

 

1) Att man gapar så mycket.

Gapar över den goda maten som vi käkar ute.

För den mat vi gör hemma är så svensk att man blir mörkrädd. Men det är också gott.

Hade varit soft att vara först till ett land så man kunde få bestämma vad som skulle vara nationalrätt.

I så fall skulle jag välja bruta fälsk och potatis, gjord av farmor.

Mitt land skulle äga.

 

Sen gapar vi över ytterst lite belgisk choklad och dryck.

Det är för att det räcker med små mängder för att det är själva smakupplvelsen man vill åt.

Tänk Edvard Blom eller Carl-Jan.

Jag skriver dryck för att farmor inte ska fatta att det är öl. Det är lugn urmodern, vi är inga alkisar.
Men chokladen är god, så att eeeh..

 

Nu har jag som ingen tvåa egentligen då det blev så många grejer på fösta plats..

 

Jag vet att jag skrev det på första plats, men jag glömde en grej...
Alltså arkitekturen här, wow. WOW!Jag gapar fortfarande.

Sen att det finns gatumusikanter är ju ett stort plus.

 

I lilla Piteå så är erfareheten av gatumusikanter inte den bästa. Det är en stackare som just skaffat sig ett dragspel spelar efter devisen "så länge det låter är det musik".

 

Här så jammar musiker med basfiol och saxofon med varandra.

Den bilden räcker nog för att ni ska kunna lyssna er fram till vår tillvaro.

 

 

Bott tre.

 

Jag skjuter upp "Bott tre" tills imorgon. Blir ett så hiskelit långt inlägg annars.

 

Det är ca 30 grader varmt här idag och jag kände att det var dags för min första riktiga belgiska våffla. Den såg ut som en dröm med massa jordgubbar, vit belgisk choklad och ett berg med grädde. Jag satte mig i solen, mitt emot snyggaste byggnaden i stan och tog första tuggan, bredvid mig satt en man i basker och ritade av vad han såg. DÅ BAJSADE EN FÅGEL PÅ MIN AXEL!!!!!!!!!!

Och som bonus till våra fans bjuder jag på lite franska. Njut. 

 

 

Bryssel verkar underbart. Om nån vecka kanske vi verkar som riktiga belgare, men än så länge går vi med öppna munnar och säger woooow vid varje ny byggnad! Och det här med belgisk choklad. Varannan liten butik säljer små söta chokladpraliner!! Och ja, de ligger i glasmontrar och det skulle lika gärna kunna vara dyra förlovningsringar som skyltades. 

Idag har vi ätit frukost här nere runt hörnet och vandrat omkring. Nu blir det en liten paus att ta igen oss efter resor och förlorad nattsömn pga allt nytt man var tvungen att tänka på och ta in! 

Grand Place, max en minuts promenad från vår underbara lägenhet med trägolv och vita dubbeldörrar. Och så SJUKT högt till tak!! :)