Idag har jag varit ut på mitt första stora äventyr här nere! Alltså det är klart att små promenader hit och dit är äventyr också... Men idag har jag åkt metro helt ensam!!! Det gick rätt bra till en början, jag hittade snabbt mitt tåg och hoppade på, åkte förbi några stationer och hoppade sen av på Gare Central. Guldstjärna till mig! SEN skulle jag ju då ta mig upp till markhöjd igen och det var här jag stötte på problem. Höger vänster framåt bakåt hit och dit och hej och hå. Gjorde mitt bästa för att inte se ut som en vilsen turist som är ett perfekt rånarobjekt... Tror jag lyckades med den biten ändå, men inom mig kände jag mig som världens bästa rånarobjekt! Hade nån sagt "följ med här, jag hittar upp" hade jag inte tvekat en sekund! Jag hade kramat hjälten och hen hade kunnat råna mig på plats.
Till slut kom jag iallfall ut, på en helt annan plats än jag hade tänkt mig... Att jag såg himlen gav ändå en lite härligare frihetskänsla än minuten innan, men att jag INTE såg Grand Place bidrog till en liiiite för stor frihetskänsla! Jag grävde fram lite positiv energi från gårdagens vilsegång när stället jag skulle till plötsligt bara var framför näsan på mig och höll humöret uppe på det viset. Hoppades att samma sak skulle ske ikväll. Lägenheten hoppade tyvärr inte upp framför mina ögon men efter en stunds vandrande såg jag tornet som alltid leder mig hem. Älskade torn, hur ska jag klara mig utan dig!?!?!??!
