Vi hade ingen hare, vi fick en sköldpadda
Igår ringde det på min mobil någon gång efter klockan 22, det var David. Såhär var ungefär samtalet:
"Hej Anton vad gör du på lördag?"
"Jag vet in..."
"BRA! Då ska du springa milen med mig. Så nu var du anmäld till tävlingen."
"Okej visst."
"Imorgon ska det vara en visning av banan så vi springer och testar den då!"
"Det blir svinbra!"
Det senaste årets träningar skulle jag kunna räkna på mina fingrar och tår. Men sen jag kom tillbaka till Umeå i år så har jag förvandlats till en kille som faktiskt börjar röra på sig igen. Så idag har jag sprungit min första mil i mitt liv. Men oj vad långsamt det gick. Det fanns nämligen tre grupper man kunde välja att springa med då man skulle få testspringa banan. En snabb, en mellan och en långsam, vi tog mellangruppen.
Jag vet inte hur det är med er närni tänker springa, men är inte vitsen att man ska just springa och inte gå 1/5 av banan? Så gruppen vi sprang tog sig igenom milen på 1h 10min. Vad är det för pensionärstempo? Och det gick ju inte att springa i förväg för då skulle vi ha sprungit vilse, nej bakom ledaren var vi tvungna att vara, vi och gamlingarna med permobil...
