Jakten på Gyrosen

I över fyra år har jag längtat efter den perfekta gyrosen. Från den sekund vi bestämde oss för att åka till Grekland har jag även pratat om denna grekiska måltid. Kanske hade bilden av den förskönats med åren, kanske inte... Det enda jag (och de andra.....) visste var att i Grekland, där äter man gyros.

4 år sedan, redo att beställa.

Men jakten på Gyrosen blev inte enkel, det blev en kamp för Hanna Långström! Vid första lunchen kom första regeln för resan upp, ingen fick någonsin välja samma måltid som någon annan från menyn och vi skulle rulla runt på ordningen. David, den äldste, var först den första gången. Han tog gyros. Jag var näst sist och fick den här tallriken:

(Den var väääääldigt mycket godare än den ser ut. Men det här inlägget handlar ju dock om att få pojkarna att framstå som elaka så det kanske jag aldrig skulle ha sagt.)

Nästa gång var Viktor etta och tog gyros... Pojkarna hade alltså byggt upp ett system som jag väljer att kalla HurHannaaldrigskafåsingyros. När det till slut var min tur att vara först var lyckan total, GYYYYYROOOS. Men nej ni. Den restaurangen hade det inte på menyn. Kampen fortsatte och den sista kvällen, den sista måltiden, DÅ fick jag min gyros plate med kyckling och allt var fullbordat. Vi kunde åka hem. 

Hur resten av resan varit tänker vi såklart berätta för er inom en snar framtid! (Den har varit magisk)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: